Ombyte eller ej på idrotten 

Mina elever är med på idrotten oavsett om de är ombytta eller inte. 

Jag resonerar som så att 
– det oftast inte är elevens fel, i lägre åldrar beror det snarare mer på föräldrarna att kläderna inte packas med till skolan. 

– tittar man på elevernas aktivitet på rasterna så kommer flertalet in supersvettiga efter en fotbolls-, bandy-, basketmatch osv och då krävs varken dusch eller liknande efteråt. 

– att exkludera från idrotten blir mer negativt än positivt. Idrotten i skolan kan vara den enda fysiska aktivitet en elev 

Man kan dessutom inte styrka i läroplanen att ombyte är ett måste för att delta i undervisningen (utomhus/friluftsliv exkluderat då detta är ett kunskapskrav). En elev utan mattebok skulle inte få sitta på sidan av lektionen eller få ogiltig frånvaro under matematiklektion. 

Jag noterar om eleven är ombytt eller inte, ser jag ett mönster så kontaktar jag föräldrarna. 

Dessutom för jag kontinuerligt diskussioner med eleverna, om vikten av att vara ombytt (och att duscha!), tittar man på första och största kunskapskravet: att kunna anpassa sina rörelser efter aktiviteten så kan man diskutera kring skillnaden mellan att röra sig på en redskapsbana i jeans & skjorta jämfört med shorts & t-shirt. Den diskussionen brukar bli bra på mellanstadiet. 

Rörelse till musik 

Att röra sig till musik är helt fantastiskt! Det är dock något jag kommit på under senare år… Tonåren och tonåren plus var det bara boll som gällde. Numera blir det ett och annat danspass som motionsform och jag har alltid musik i öronen när jag springer. Kommer det en grym låt blir jag alltid extra taggad och ger det se lilla extra. 

Precis så fungerar musiken för våra elever. När en populär låt ljuder ut från högtalarna fullkomligt exploderar rörelseglädjen i elevernas kroppar. En av de bästa sakerna jag vet är att se den spontana rörelsen som sker hos eleverna när ”favvomusiken” spelas, ännu bättre om det finns en dans till som alla kan. (Gangnam osv.) 
Ibland vill eleverna själva önska låtar, och jag försöker möta deras önskemål. Dock har jag märkt att musikens innehåll inte alltid är lämpligt för barn. 
Hur ska man förhålla sig till musik som är populär, som framkallar rörelseglädje, men som inte använder sig utav ett språk som är lämpligt för barn? 
En gnutta fingerkänsla. Jag kan tycka att man ibland kan förbise låtarnas innehåll, om det kan väga upp till att skapa rörelseglädje och positiva känslor för dans. 

Jag kan också tycka att det, bland lite äldre barn, kan leda till viktiga diskussioner kring låttexter och språkbruk. 

Däremot kan jag även tycka att det finns en uppsjö av musik som är mer barnanpassad och att det därför är mer relevant att använda sig utav den. 

På så sätt låter vi också våra barn vara barn, längre, vilket jag kan tycka (tycker mycket idag) glöms av ibland. 

När tankar inte räcker till.

Nej. Efter fem år som lärare, med olika plattformar som bas, känns det nu som en bra idé att samla alla tankar, erfarenheter och lärdomar på ett och samma ställe. Så det här är grunden för min personliga lärarblogg. ä n t l i g e n.

Vem är då mitt lärar-jag?

Studerade lärarprogrammet i Stockholm, först på Lärarhögskolan som sedan blev Stockholms Universitet. Examen mot yngre åldrar i idrott & hälsa, svenska & matematik. På senare år har jag genom lärarlyftet läst mig till behörighet i att undervisa i hem- och konsumentkunskap.

Jobbar på en ny F-6 skola strax norr om Stockholm. Läsåret 15/16 undervisar jag i idrott & hälsa (F-6), hem- & konsumentkunskap (5-6) och ma/sv (5-6).

Brinner för elevlett lärande, bedömning för lärande och IKT i undervisningen.